Ibland visar sig gud i drömmar och syner. Han kan också rycka tag i oss fysiskt, så att det känns som om det vore en människa som rörde vid oss. Vidare kan han ge oss en knäpp på huvudet, eller plötslig smärta i en kroppsdel. Jag har nyligen varit med om det sistnämnda.
I måndags vaknade jag mitt i natten av att mitt högra ringfinger stack till. Smärtan höll i sig några sekunder och under tiden kunde jag bara tänka på en sak, min klasskompis Klara. Det var som om något stoppade alla andra tankar och jag kunde inte fokusera på annat än henne. Konstig grej det där. Varför började jag tänka på henne kl 3 på natten.?
De senaste månaderna har jag fått höra, och framförallt erfara att det är ett av guds sätt att kommunicera med oss människor. Vi tänker att gud aldrig svarar på våra böner, när han i själva verket står och knackar på våra hjärtan. Det här var ett sånt tillfälle. Gud ville visa oss (mig och Klara) att han genom andra människor kan besvara böner. Jag fick förmedla en sak som för mig kändes ganska onödig, men som betydde så mycket för Klara.
En annan skulle kunna tänka att jag är sjuk och borde gå till läkaren för att kolla upp alla dessa stickningar. Jag får värk hit och dit. Men vet ni vad: det här beror inte på att gud är ond och vill att jag ska ha ont hela tiden. Nej, detta är bara korta smärtor som får mig att uppmanas att be för människor. Ibland kommer det när jag tänker på en person och gud vet att denne har problem med något, ex värk i kroppen.. Eller så är det tvärtom, som det var med Klara, att jag först kände stickningar och sedan fick upp en bild av henne. Men ibland får man bara en pusselbit och kan då behöva be att gud ska visa om han menar en speciell person eller inte.
Jag har märkt att ju mer jag ber att jag ska få bli använd av gud desto mer stickningar får jag. Det i sin tur gör att jag blir just - använd.
Åter till natten. Jag hann överväga om jag skulle skicka ett sms till Klara i knappt 1 minut innan jag somnade. Jag slapp ta ett beslut.
Måndagen gick utan att jag berättade för henne, jag hade faktiskt glömt av vad som hade hänt. Tills i natt, när samma sak hände. Klockan var 23.30 och jag höll på att somna. Från ingenstans kom en smärta/stickning i vänster lillfinger och det första jag tänkte på var Klara. Gud såg till att påminna mig. Nu hade jag inget annat val än att pallra mig upp ur sängen, dra ut mobilen från laddningen och skicka iväg ett sms.
Jag förklarade vad som hade hänt, att jag fått stickningar två nätter i rad och det enda jag kunde tänka på var henne. Jag tror att gud ville säga något till henne eller kanske helt enkelt hela (bota) henne från någonting. Kanske var det så att hon har ont i fingrarna?. Jag frågade det i alla fall. Jag frågade också om jag kunde få be för henne imorgon när vi vaknat.
00.09 fick jag ett långt sms till svar.
Hon skrev så här (jag har fått hennes tillåtelse att skriva):
”Å Paulina, är det sant! Vad glad jag blir! Igår och idag har jag gått och varit oerhört fundersam, och idag ringde jag vårdcentralen på eftermiddagen. Jag har haft olika konstiga symtom hela hösten, men igår och idag nådde det sin kulmen med plötsliga stickningar, ömhet och smärta från vänster överarm ner till fingrarna. Har gått med det i över ett dygn och varit väldigt beklämd. Du anar inte vad det här är till uppmuntran för mig, bara det att Gud har koll på läget och att han gav det till dig! Du får oerhört gärna be – bara det att du delade har varit till enorm uppbyggelse för mig! Tack Paulina, och tack åt Gud!”
Förstår ni hur häftigt detta är? Gud visar sig på olika sätt, det gäller bara att vara uppmärksam och tror på att det är han som talar.
Kommentera