lifeisgood

Jag blir lika chockad varje gång han gör det, men ändå vet jag att det är så naturligt. 

Mirakel.

 

Sedan i somras har mitt mobilfodral varit spårlöst försvunnet. Dagen, eller snarare veckan då det försvann letade jag överallt. Jag bad att det skull komma fram men till slut insåg jag att det faktiskt skulle förbli borta.
Jag skaffade mig ett nytt och tänkte inte mer på det.

Igår kväll satt jag vid mitt skrivbord och jobbade. Lampan var tänd och böckerna låg i en prydlig hög bredvid högtalaren. Allt var i sin ordning. Jag fällde ihop datorn, putsade ner suddet i papperskorgen och såg till att inga onödiga saker låg på bordet. Jag ville ha det fint när jag vaknar. Lampan släcktes.

Kockan ringde tio i sex. Jag stängde av alarmet på mobilen och lade den på skrivbordet. Mitt städade skrivbord.

Huset sov och jag var ensam vaken.

Jag åt frukost och borstade tänderna. När jag kom tillbaka till rummet upptäckte jag en sak som fick mig att stanna till. På bordet bredvid min mobil låg det gamla fodralet. På mitt välstädade skrivbord låg nu två svarta mobilfodral.

Huset sover fortfarande.

Endast Gud är vaken.