Ibland visar sig gud i drömmar och syner. Han kan också rycka tag i oss fysiskt, så att det känns som om det vore en människa som rörde vid oss. Vidare kan han ge oss en knäpp på huvudet, eller plötslig smärta i en kroppsdel. Jag har nyligen varit med om det sistnämnda. 

 

I måndags vaknade jag mitt i natten av att mitt högra ringfinger stack till. Smärtan höll i sig några sekunder och under tiden kunde jag bara tänka på en sak, min klasskompis Klara. Det var som om något stoppade alla andra tankar och jag kunde inte fokusera på annat än henne. Konstig grej det där. Varför började jag tänka på henne kl 3 på natten.?

De senaste månaderna har jag fått höra, och framförallt erfara att det är ett av guds sätt att kommunicera med oss människor. Vi tänker att gud aldrig svarar på våra böner, när han i själva verket står och knackar på våra hjärtan. Det här var ett sånt tillfälle. Gud ville visa oss (mig och Klara) att han genom andra människor kan besvara böner. Jag fick förmedla en sak som för mig kändes ganska onödig, men som betydde så mycket för Klara.

En annan skulle kunna tänka att jag är sjuk och borde gå till läkaren för att kolla upp alla dessa stickningar. Jag får värk hit och dit. Men vet ni vad: det här beror inte på att gud är ond och vill att jag ska ha ont hela tiden. Nej, detta är bara korta smärtor som får mig att uppmanas att be för människor. Ibland kommer det när jag tänker på en person och gud vet att denne har problem med något, ex värk i kroppen.. Eller så är det tvärtom, som det var med Klara, att jag först kände stickningar och sedan fick upp en bild av henne. Men ibland får man bara en pusselbit och kan då behöva be att gud ska visa om han menar en speciell person eller inte.

Jag har märkt att ju mer jag ber att jag ska få bli använd av gud desto mer stickningar får jag. Det i sin tur gör att jag blir just - använd.

 

Åter till natten. Jag hann överväga om jag skulle skicka ett sms till Klara i knappt 1 minut innan jag somnade. Jag slapp ta ett beslut.
Måndagen gick utan att jag berättade för henne, jag hade faktiskt glömt av vad som hade hänt. Tills i natt, när samma sak hände. Klockan var 23.30 och jag höll på att somna. Från ingenstans kom en smärta/stickning i vänster lillfinger och det första jag tänkte på var Klara. Gud såg till att påminna mig. Nu hade jag inget annat val än att pallra mig upp ur sängen, dra ut mobilen från laddningen och skicka iväg ett sms.

Jag förklarade vad som hade hänt, att jag fått stickningar två nätter i rad och det enda jag kunde tänka på var henne. Jag tror att gud ville säga något till henne eller kanske helt enkelt hela (bota) henne från någonting. Kanske var det så att hon har ont i fingrarna?. Jag frågade det i alla fall. Jag frågade också om jag kunde få be för henne imorgon när vi vaknat.

 

00.09 fick jag ett långt sms till svar.

Hon skrev så här (jag har fått hennes tillåtelse att skriva):

”Å Paulina, är det sant! Vad glad jag blir! Igår och idag har jag gått och varit oerhört fundersam, och idag ringde jag vårdcentralen på eftermiddagen. Jag har haft olika konstiga symtom hela hösten, men igår och idag nådde det sin kulmen med plötsliga stickningar, ömhet och smärta från vänster överarm ner till fingrarna. Har gått med det i över ett dygn och varit väldigt beklämd. Du anar inte vad det här är till uppmuntran för mig, bara det att Gud har koll på läget och att han gav det till dig! Du får oerhört gärna be – bara det att du delade har varit till enorm uppbyggelse för mig! Tack Paulina, och tack åt Gud!”

 

Förstår ni hur häftigt detta är? Gud visar sig på olika sätt, det gäller bara att vara uppmärksam och tror på att det är han som talar. 

Jag ska nu berätta vad vi fick höra av gårdagens föreläsare Mimmi.

Under flera år arbetade hon som teamare för Teen Challenge i Lissabon. Hon var med i Operation Joshua, där de hade som uppgift att berätta om Jesus för de prostituerade på gatan. Bland alla människor med tomma blickar, söndriga sprutor och barn som aldrig bytt kläder, träffade hon Fatima. En kvinna som satt fast i svårt drogmissbruk.

De lärde känna varandra. Tiden gick, men Fatima kom inte ifrån drogerna. Istället fylldes sprutorna på -
till slut blev det för mycket, Fatima fick en överdos. När ambulansen kom vägrade sjukvårdarna att ta emot henne för de sa att det inte var någon idé. De lämnade kvar henne på gatan och åkte därifrån. Det här är 2000-talets Europa.

Mimmis man bestämde sig då för att skjutsa in henne i teamets egna bil. När han lyfte upp henne sprack huden, den var helt förstörd av alla droger. Man virade in henne i en filt och lade henne i knät på tre teamare för att sedan köra mot sjukhuset. Väl framme, rusade de in mot sjukhussalarna i hopp om att någon skulle ta sig an kvinnan. Men istället möttes de av avsky och beådrades återigen att åka hem. Hon var smutsig och luktade illa, både av blod, var och avföring. Hennes kläder satt som ett plåster om de öppna såren. Ingen ville ta hand om henne.

Teamarna fick verkligen kämpa för att få hjälp. De fick duscha henne innan läkarna överhuvudtaget ville röra vid henne. Till slut fick hon vård.

Hon blev efter en tid utskriven. Men hon var inte frisk,, läkarna konstaterade att hon hade både hepatit och HIV.

När Fatima fick reda på detta gick hon till Mimmi och frågade om det var sant det som hon i alla år hade talat om för henne på gatan, att gud kan bota sjuka. Svaret hon fick var, Ja, absolut!

En tid senare hörde Fatima av sig och förklarade att läkarna, helt förbluffade, hade friskförklarat henne! De visste inte hur det hade gått till, men de var helt säkra på att hon blivit botade från både hepatiten och den obotliga HIV-smittan.

Det kan inte förklaras med annat än Gud. En gud som älskar oss och är verksam idag, på 2000-talet!

Vad vill du be om? 

Jag förundras ofta över hur mycket lagar och bestämmelser andra tror att vi kristna har. Vi får inte gör si och så och vi måste befinna oss i kyrkan varje söndag klockan 10.

Då har jag en sak jag vill dela med er,

”Det är bättre att ligga på stranden och tänka på kyrkan än att sitta i kyrkan och tänka på stranden”.

Det handlar inte om hur jag presterar, hur duktig jag är och hur ofta jag läser bibeln. Nej, gud säger att det enda vi behöver göra är att bekänna Jesus som herre.  

Om jag någon dag känner mig less på att gå till kyrkan och hellre vill ta en promenad, så är det helt okej. Tänk vad onördigt det skulle vara att halvsova i kyrkbänken när man istället kan gå runt och tacka gud för den fantastiska skapelse han har gjort. Gud vill att vi ska må bra och förstår om vi inte alltid vill vara ”typiskt kristna”.

Med detta vill jag inte förneka att gud gav oss stadgar, de tio budorden. När man lever som kristen faller det sig ganska naturligt att eftersträva guds lagar om att inte stjäla, inte begå äktenskapsbrott och älska gud av hela sitt hjärta. Saken är den att budorden inte är något som gör livet sämre. Snarare bättre. Gud gav oss dem för att vi ska må bra. Han vet hur ont det gör att leva i ett trasigt förhållande, med mor och far som är skilda. Han vet hur viktigt det är att vila på sabbaten. Och han vet hur viktigt det är att vi inte har några avgudabilder. (för oss som lever idag kan detta exempelvis vara pengar, materiella ting, makt och annat som vi fäster oss vid. Det behöver inte handla om gudomliga väsen).

De tio budorden hjälper oss att bli bättre människor som älskar varandra.

Jesus säger: ”samla inte skatter här på jorden där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara”. Matteusevangeliet, kap 6, vers 19.21

Att vara kristen är inget man är på deltid, en dag i veckan eller på något läger vart tredje år. Nej, det är en livsstil. Man är kristen varje dag, både i bra och dåliga tider och det är inte platsen som avgör om man lever som guds efterföljare eller inte. Kyrkan må vara bra, men den fyller inte sin funktion om kristendomen stannar innanför dess väggar. Vi är kyrkan, om det så är på stranden, i mataffären eller på simträningen. Gud är inte begränsad till en byggnad utan verkar i hela vår värld, ute på gator och inne i skolor. Mirakel kan ske vart som helst.

Ska berätta om ett sådant imorgon. Välkomna tillbaka.